ask


Tiden

Fyller 18 om endast 5 dagar, tiden har gått så fort, det känns som det var igår som jag sprang ute på gården och lekte med alla dem andra barnen. 
Jag har inte haft en lätt uppväxt, utan helt jävla tvärtom. Men jag har gått genom allt och blivit starkare än någonsin. Men även om jag är stark som människa, att jag inte tar åt mig vad andra säger om mig, hur mycket dem en trycker ner mig. Men ibland kan det bara rinna över bägaren och jag känner mig hur liten som helst, som en jävla nål i en höstack som ingen ser.
Sånna här dagar är så jävla äckliga, jag hatar dem, för jag känner mig så svag och nertryckt och att världen går emot mig, att jag inte är värd att leva, att varför föddes jag ens från en början? 
Jag har väldigt svårt att lita på människor, mycket är för mitt ex vad han gjorde mot mig, allt har blivit så jobbigt.
Varför ska allt hända mig? Gud vad har jag förtjänat för att bli den jag blivit, att allt händer mig, att jag ska behöva stå ut skit efter skit, vad är det för prövning du ger mig, vad är det för? 

Jag Har sagt ganska länge nu att jag ska inte leva en dag över 25, då har mitt liv passerat, jag har hunnit sätt det jag velat och allt, men ta det lugnt det är 7 år kvar tills dess. 
För att jag orkar verkligen inte längre med skiten, det är så jävla jobbigt, jag vill bara lägga mig under täcket och ruttna bort, inte finns kvar.. 

Ja, jag fick skriva av mig lite, känns bättre att få ut sina tankar en att ha dem inom sig..

Fuck det här!

Jag känner att jag behöver/måste verkligen skriva av mig just nu och då kom jag och tänka på bloggen.

Sitter just nu och skakar av ilska, känns som att det är en tungt lager i min hals som gör att jag kvävs, att vara såhär arg är jag inte så van med, för det händer inte.
Jag är riktigt, jag menar det riktigt jävla trött på männskligheten, det är så sjuk, den här idealen som vi har i vårat samhälle är vidrigt.
Att man känner att man behöver vara pinnsmal, att man måste ha ton med smink, muskler som väller över och allt sådant.
Det är inte snyggt? Ni borde lära er den viktiga detaljen i livet, att alla är perfekta som dem är, hur dem än ser ut, hur dem än är.
Jag har länge sagt att jag vill utrota hela jävla civilisationen och på något sätt på nytt föda upp dem, till något annorlunda mot vad dem är idag.
För det gör mig så jävla förbannad hur många människor beter sig idag, som jag, jag älskar att vara mig själv och bete mig på ett sätt som ingen annan beter sig, jag tycker som jag vill, jag säger vad jag vill, hur jag vill, när jag vill.
Jag skulle nog kunna skriva en hel jävla roman för hur jag känner om det här samhället, hur illa det är och hur människor bara blundar för det, öppna ögonen se hur illa det är!
Bara för att Justin Bieber röker på, ja då ska små tjejer sätta sig och skära sig? Men snälla, alla gör fel, alla har sina dåligt sidor och allt.
Vafan egentligen vad ska han göra för att ni skär sig, det är ju för fan hans liv och hans val, sluta vara så jävla dramatiska jävla bieber fans.
Orkar inte skriva mer, för kan knappt få fram orden, vet inte längre vad jag vill.  Jävla idioter i denna värld!

Blogg

Jag hade tänkt att starta att blogga igen. Men som sagt är det inte så roligt om man inte har någon kamera att foto med.. Så när jag får min Iphone 4s tillbaka så kommer det bli mer bloggande för min del..

Sen det här med att jag inte har min Iphone är för att i September så blev jag rånad på tunnelbanan. Det jag nu kan skratta lite åt är att dem tog 17 kronor i en kronor och 4 cigg.. Men dem tog allt förutom min mobil från 1300-talet..

Ja..

Jag har verkligen inte bett er att tycka om mig!
Ni bara klagar, klagar och klagar hela jävla tiden.
Varför måste människor vara så jävla negativa för? Kan det inte finnas en enda själ på denna jord som skulle kunna vara glad?
Ni säger till mig att jag förändrar mig hela tiden och att jag inte var lik mig som förut.
Vad ska jag göra om hela samhället förändrar sig och jag orkar inte med den skiten som uppstår.

Råsunda 1937-2012

Jag vet inte vart jag ska börja..

Jag vill nog inte själv förstå att nu är det över. Att tiden har gått så otroligt fort.
Min första match på Råsunda, då var jag inte ens född. Min mamma stod i klacken och hejade fram AIK till seger innan jag ens fanns.
Det var nog ingen som trodde att efter 75 år så skulle inte Råsunda finnas kvar, det skulle rivas till grunden.

När jag fick mitt säsongskort i år så såg jag fram emot en mycket spännande säsong och det blev det verkligen!
När vi fick se lag från, Island, Polen, Ryssland, Italien, Holland och Ukraina.
Vi slog ut Island, Polen och Ryssland och gjorde vann en match mot Holland.
Även om vi kanske inte gick vidare i Europa league så har det här varit ett mycket underbart minne från det sista året på Råsunda.

Igår den 22/10 så var det den allra sista hemma matchen mot Napoli, även om vi förlorade den matchen så stod vi upp och sjöng i hela 90 minuter + 20 minuter efter.
Vi hade fått sagt till oss att vi inte fick ta med oss saker från Råsunda, eftersom det skulle vi får göra den 25/10 istället.
Men ingen ville lyssna på det här och allt, jag menar bokstavligt allt togs därifrån.
Korv, krovbröd, ölapparater, kassaapparater, gastuber, övervakningskameror, skyltar, stolar, nät och mycket mer.
Alla ville självklart ha ett minne från Råsunda, det spelade nog inte någon större roll vad man fick, man var mycket nöjd över det man fick med sig.
Om kanske 20 år så kan man ta fram dem här sakerna och visa sina barn och säga att det här kommer från Råsunda stadion.
Den stadion som många har delat, glädje liksom sorj.
Där alla var som en stor familj och varje gång man kom in genom rittargången så visste man att nu var man hemma.

Råsunda var verkligen ett andra hem inte bara för mig utan för många människor!
Där kunde man känna sig helt fri och ta en av dem såkallade ''pepparkaksölen'' och kanske äta en av Sveriges nog äckligaste korvar.
Men även om många tyckte det var brister i Råsunda så tyckte vi att det var helt perfekt!
Vi skulle vilja ha kvar våran borg i många hundra år till, men så kommer det inte bli!

Råsundastadion, du är vårt hem och vår Borg, Råsundastadion, en plats för glädje och sorg, Råsundastadion, du finns alltid kvar.

Du kommer för evigt finnas kvar i våra hjärtan!
Klackens sång kommer aldrig tystas. När man går där någon kväll kommer man höra i vinden hur ljudet av klacken än finns kvar där.
Att det här är den plats där den vackraste stadion stått, där så mycket har hänt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Självmord

Vill du ta livet dig själv? Föreställ dig detta. Du kommer hem från skolan en dag. Du har haft ännu en hemsk dag. Du är redo att bara ge upp. Så du går till ditt rum, stäng dörren och tar fram det självmordsbrevet du har skrivit och skrivit om och om och om igen. Du tar ut de berättar för din mamma. Din mamma går till ditt rum för att väcka dig. Hon märker att något är konstigt. Hon griper tag i papperet i handen och läser det. Snyftande, försöker hon att väcka dig. Hon skriker ditt namn. Din pappa går till ditt rum. Han ser på din mamma, gråtandes, håller hon brevet intill sitt bröst. Det slår honom, vad som händer, och han skriker. Han skriker och kastar något på väggen. Och sedan faller han på knä, han börjar gråta. Din mamma kryper över till honom, och de sitter där och håller om varandra och gråter. Nästa dag i skolan, finns det ett meddelande. Rektorn berättar för alla om ditt självmord. Det tar några sekunder för det att sjunka in, och när det gör det, blir alla tysta. Alla skyller på sig själva. Dina lärare tror att de var för hård mot dig. De genomsnittliga populära rakblad och skär för den allra sista gången. Du tar flaskan med piller och tar dem alla. Du stänger dina ögon för allra sista gången. Några timmar senare, slår din lillebror på din dörr för att komma och berätta att middagen är redo. Du svarar inte, så han går in Allt han ser är att du ligger på din säng, så han tror att du sover. Han tjejerna, de tänker på alla de saker som de har sagt till dig. Pojken som brukade reta dig och kalla dig namn, kan han inte låta bli att hata sig själv för att han aldrig berätta hur vacker du är. Din ex pojkvän, den som du sa allt till, som gjorde slut med dig .. Han kan inte hantera det. Han bryter ner och börjar gråta, och springer ut ur skolan. Dina vänner? De snyftande också, undrar hur de aldrig kunde se att något var fel, och önskar att de kunde ha hjälpt dig innan det var för sent. Och din bästa vän? Hon är i chock. Hon kan inte tro det. Hon visste vad du gick igenom, men hon trodde aldrig att det skulle gå så illa ... Illa nog för dig att avsluta det. Hon kan inte gråta, hon kan inte känna någonting. Hon ställer sig upp, går ut ur klassrummet, och bara sjunker till golvet. Skakar och skriker, men inga tårar kommer ut. Det är några dagar senare, på din begravning. Hela staden kom. Alla visste att du var tjejen med den ljusa leende och fin personlighet. Den som alltid var där för dem. Massor av folk prata om alla de goda minnen de hade med dig, det var en hel del. Alla gråter, din lillebror fattar fortfarande inte att du dödade dig själv, han är för ung. Dina föräldrar sa bara att du dog. Det gör ont i honom en hel del. Du var hans storasyster, du ska alltid vara där för honom. Din bästa vän, hon försöker att vara stark hela tjänsten, men så fort de börjar sänka din kista till marken, förlorar hon det. Hon gråter och gråter och slutar inte på dagar. Det är två år senare. Dina lärare sluta på sitt jobb. De kaxiga tjejerna har ätstörningar nu. Pojken som brukade reta dig skär sig själv. Ditt ex pojkvän vet inte hur man älskar längre och bara leker runt med tjejer. Dina vänner går alla in i depression. Din bästa vän? Hon försökte ta livet av sig. Hon lyckades inte som du gjorde, men hon försökte ... din bror? Han fann till slut ut sanningen om din död. Han skadar sig själv , ropar på hjälp på natten, han gör precis vad du gjorde åren fram tills ditt självmord. Dina föräldrar? Deras äktenskap föll samman. Din pappa blev en arbetsnarkoman att distrahera sig från din död. Din mamma fick diagnosen depression och bara ligger i sängen hela dagen. Människor bryr sig. Du kanske inte tror det, men det gör de. Dina val påverkar inte bara dig. De har effekter på alla. Avsluta inte ditt liv, du har så mycket att leva för!

Kärlek

Jag hatar den här obehagliga känslan när man är kär. Okej det är helt underbart att vara det men att vara det i någon som inte tycker detsamma, som gillar någon helt annan än mig.
Ja, jag är lång, jag är inte världens smalaste och jag har inget koll på senaste modet. Jag vet inget om hår, naglar och smink. Det är inte riktigt min grej.
Du verkar gilla det på tjejer och jag vill inte ändra mig för att du ska se mig, för att du ska älska mig. Jag vill ju att du ska älska mig för den jag är och inte för den jag inte är?

Varför är kärlek så underbart men kan krossa en så jävla hårt?

Omg..

Jag orkar inte..

När du ringde mig så kom du inte ihåg mitt namn, du visste vem jag var men namnet hade du glömt bort. Det gör så jävla ont att veta och jag vill bara vara där, finnas där för dig hela tiden.
Varje dag hör jag din röst och jag mår så mycket bättre och jag blir varm i kroppen och vet att du ändå mår bra..
Att du själv nog inte vet att en tids begränsing på din död finns..

Morfar du är mitt allt, du är som min pappa.
Du är hård mot mig, du säger till mig, men du älskar mig över allt annat på denna jord.
Bengt Antfolk du vet nog inte hur mycket jag älskar dig.

Mitt hjärta slår för dig, jag kliver upp varje dag för dig.
Jag orkar leva mina dagar för jag vet att du finns där.
Jag sköter skolan och allt för att göra dig så jävla stolt.
Men när du sedan försvinner hur fan ska jag orkar?
Varför just du?
Kunde det inte hända mig istället, att du finns på jorden är allt jag vill.
Skit i mig, gud snälla ta mitt liv istället för hans!


Sommarlov

Blir sjukt jävla arg, för vi får sommarlov på fredag?
Vem i helvete kommer på att sätta att man får sommarlov på en jävla fredag medans alla andra får det typ en vecka tidigare?
Vi gör inget på lektionerna, sitter vid facebook och läser samma inlägg om och om igen.
Men ändå längtar jag till på fredag då jag ska ha fest i flaten, mitt evengemang på facebook.
Jag hoppas att många kommer dit och festar loss hela natten!

Sen min lillasyster ringer mig och frågar om hon får låna mina klackskor och jag säger nej?
Då får hon värsta dampen och säger att hon inte ska prata med mig mer, hon blocka mig från facebook och sa att hon inte skulle gå till balen för hon inte fick långa skorna?
Men det är mina skor och om jag säger nej då ska du inte få fucking damp i huvudet?

Att vi är vänner igen, det betyder mycket.. Jag älskar dig sjukt mycket ♥


Humm


Jag älskar hela dig, inte bara ditt utseende.
Din personlighet, ditt underbara leende.
Du är så underbar, snälla ge mig en chans.
Vill bara va med dig och ingen annan stans.

Ja du det här med kärleken och skit, jag har gett upp hoppet om det för länge sedan.
Man blir ihop, man träffas och under kuppen kan man vara otrogen och man blir sårad och känner att man vill dö..
Ussh jag hatar känslan när det tar slut, även om det är en själv som gör slut med den andra.
Så det här med singel livet är helt fucking jävla super bra!
Du kan fan göra vad du vill och inte behöva kolla på telefonen stup i kvarten att din flick/pojk-vän har skrivit.

Ja, jag är singel.
Men det behövs fan ett under för att förändra det!


Humm..



Vill du byta liv och se saker från mitt perspektiv?




                         

...

Låt bilden tala för sig själv..


´Jag saknar dig, jag saknar oss'

Jag har inte bett om att må så jävla skit som jag gör.
Jag orkar fan inte gråta mer!
Hur ska jag orka med all skit som händer och jag fattar inte hur jag ska stå ut..
Vart fanns den Guden som ni sa fanns?
Varför kan inte jag hitta honom, varför finns han inte där för mig?

En människa orkar inte allt, de orkar inte all smärta i världen.
Att behöva gå på Anti depressiva för att man har sånn ångest och ingen livs lust längre, det trodde jag verkligen inte att jag ska behöva göra.
Sen att behöva och gå och prata med någon jävla människa på BUP, ska de verkligen hjälpa mig?

Sen att diagnosen ADD är satt, det gör ju livet så jävla mycket bättre!!

'' Mamma du sa att du skulle gjort abort men att du var ung och dum och om det varit så hade du haft jobb idag. Du skulle gjort abort, jag ställer bara till med problem.''

Ni som hatar, här hör ni jag var inte önskad?


Morfar

Du har alltid funnits där för mig.
När mamma bara var 17 år så fick hon mig, hon visste inte hur man skulle ta hand om ett barn och verkligen inte ett sådant litet.
Så du hoppade in och tog hand om mig dag som natt och lärde mig allt man kunnat.

I mina 17 år på denna jord har du stöttat mig och funnits där och fått mig att tro på mig själv.
När dagar varit svåra och man bara vill lägga sig ner och försvinna har du funnits där och lyst upp mina dagar.

Men nu när jag fått reda på att du har Alzheimer och att du sakta med tiden kommer glömma bort mig och alla runt omkring dig.
Att du inte kommer komma ihåg mig och att du inom något år kommer dö, jag kan inte fatta att det finns en tidbegränsing och ett satt år när man ska dö?
Vad är det för löjlig skit!!!

JAG VILL INTE ATT DU FÖRSVINNER, JAG ÄLSKAR DIG DU FÅR INTE. HUR SKA JAG KLARA DET?

MORFAR DEN DAGEN DU DÖR, DEN DAGEN SKA JAG OCKSÅ DÖ ♥


Om

Min profilbild

RSS 2.0