vanessaah

Fyller 18 om endast 5 dagar, tiden har gått så fort, det känns som det var igår som jag sprang ute på gården och lekte med alla dem andra barnen. 
Jag har inte haft en lätt uppväxt, utan helt jävla tvärtom. Men jag har gått genom allt och blivit starkare än någonsin. Men även om jag är stark som människa, att jag inte tar åt mig vad andra säger om mig, hur mycket dem en trycker ner mig. Men ibland kan det bara rinna över bägaren och jag känner mig hur liten som helst, som en jävla nål i en höstack som ingen ser.
Sånna här dagar är så jävla äckliga, jag hatar dem, för jag känner mig så svag och nertryckt och att världen går emot mig, att jag inte är värd att leva, att varför föddes jag ens från en början? 
Jag har väldigt svårt att lita på människor, mycket är för mitt ex vad han gjorde mot mig, allt har blivit så jobbigt.
Varför ska allt hända mig? Gud vad har jag förtjänat för att bli den jag blivit, att allt händer mig, att jag ska behöva stå ut skit efter skit, vad är det för prövning du ger mig, vad är det för? 

Jag Har sagt ganska länge nu att jag ska inte leva en dag över 25, då har mitt liv passerat, jag har hunnit sätt det jag velat och allt, men ta det lugnt det är 7 år kvar tills dess. 
För att jag orkar verkligen inte längre med skiten, det är så jävla jobbigt, jag vill bara lägga mig under täcket och ruttna bort, inte finns kvar.. 

Ja, jag fick skriva av mig lite, känns bättre att få ut sina tankar en att ha dem inom sig..