vanessaah

Det känns som att livet tog slut fortare en vad jag hade beräknat, jag fick leva i några månader sen blev ja huggen i ryggen och pallade inget längre.
Hur ska jag få människor att fatta att jag försöker och jag är bara jag? Men vad ska man göra när de ser bakom en och vill inte se det som är framför än.

Pass på er som tror att ni är nåt, som inte kan se hur jag har mått.
Ni trampar, sviker och hugger en, är det som ska kallas riktig vän?
Fattar inte att jag kunde lita på ert skit snack, men kan inte mer en buga och säga tack.
Ni har gjort mig stark och gjorts så jag, kan leva och försöka va kvar varje dag.