Ja..
Jag har verkligen inte bett er att tycka om mig!
Ni bara klagar, klagar och klagar hela jävla tiden.
Varför måste människor vara så jävla negativa för? Kan det inte finnas en enda själ på denna jord som skulle kunna vara glad?
Ni säger till mig att jag förändrar mig hela tiden och att jag inte var lik mig som förut.
Vad ska jag göra om hela samhället förändrar sig och jag orkar inte med den skiten som uppstår.
Ni bara klagar, klagar och klagar hela jävla tiden.
Varför måste människor vara så jävla negativa för? Kan det inte finnas en enda själ på denna jord som skulle kunna vara glad?
Ni säger till mig att jag förändrar mig hela tiden och att jag inte var lik mig som förut.
Vad ska jag göra om hela samhället förändrar sig och jag orkar inte med den skiten som uppstår.
Råsunda 1937-2012
Jag vet inte vart jag ska börja..
Jag vill nog inte själv förstå att nu är det över. Att tiden har gått så otroligt fort.
Min första match på Råsunda, då var jag inte ens född. Min mamma stod i klacken och hejade fram AIK till seger innan jag ens fanns.
Det var nog ingen som trodde att efter 75 år så skulle inte Råsunda finnas kvar, det skulle rivas till grunden.
När jag fick mitt säsongskort i år så såg jag fram emot en mycket spännande säsong och det blev det verkligen!
När vi fick se lag från, Island, Polen, Ryssland, Italien, Holland och Ukraina.
Vi slog ut Island, Polen och Ryssland och gjorde vann en match mot Holland.
Även om vi kanske inte gick vidare i Europa league så har det här varit ett mycket underbart minne från det sista året på Råsunda.
Igår den 22/10 så var det den allra sista hemma matchen mot Napoli, även om vi förlorade den matchen så stod vi upp och sjöng i hela 90 minuter + 20 minuter efter.
Vi hade fått sagt till oss att vi inte fick ta med oss saker från Råsunda, eftersom det skulle vi får göra den 25/10 istället.
Men ingen ville lyssna på det här och allt, jag menar bokstavligt allt togs därifrån.
Korv, krovbröd, ölapparater, kassaapparater, gastuber, övervakningskameror, skyltar, stolar, nät och mycket mer.
Alla ville självklart ha ett minne från Råsunda, det spelade nog inte någon större roll vad man fick, man var mycket nöjd över det man fick med sig.
Om kanske 20 år så kan man ta fram dem här sakerna och visa sina barn och säga att det här kommer från Råsunda stadion.
Den stadion som många har delat, glädje liksom sorj.
Där alla var som en stor familj och varje gång man kom in genom rittargången så visste man att nu var man hemma.
Råsunda var verkligen ett andra hem inte bara för mig utan för många människor!
Där kunde man känna sig helt fri och ta en av dem såkallade ''pepparkaksölen'' och kanske äta en av Sveriges nog äckligaste korvar.
Men även om många tyckte det var brister i Råsunda så tyckte vi att det var helt perfekt!
Vi skulle vilja ha kvar våran borg i många hundra år till, men så kommer det inte bli!
Råsundastadion, du är vårt hem och vår Borg, Råsundastadion, en plats för glädje och sorg, Råsundastadion, du finns alltid kvar.
Du kommer för evigt finnas kvar i våra hjärtan!
Klackens sång kommer aldrig tystas. När man går där någon kväll kommer man höra i vinden hur ljudet av klacken än finns kvar där.
Att det här är den plats där den vackraste stadion stått, där så mycket har hänt.
Jag vill nog inte själv förstå att nu är det över. Att tiden har gått så otroligt fort.
Min första match på Råsunda, då var jag inte ens född. Min mamma stod i klacken och hejade fram AIK till seger innan jag ens fanns.
Det var nog ingen som trodde att efter 75 år så skulle inte Råsunda finnas kvar, det skulle rivas till grunden.
När jag fick mitt säsongskort i år så såg jag fram emot en mycket spännande säsong och det blev det verkligen!
När vi fick se lag från, Island, Polen, Ryssland, Italien, Holland och Ukraina.
Vi slog ut Island, Polen och Ryssland och gjorde vann en match mot Holland.
Även om vi kanske inte gick vidare i Europa league så har det här varit ett mycket underbart minne från det sista året på Råsunda.
Igår den 22/10 så var det den allra sista hemma matchen mot Napoli, även om vi förlorade den matchen så stod vi upp och sjöng i hela 90 minuter + 20 minuter efter.
Vi hade fått sagt till oss att vi inte fick ta med oss saker från Råsunda, eftersom det skulle vi får göra den 25/10 istället.
Men ingen ville lyssna på det här och allt, jag menar bokstavligt allt togs därifrån.
Korv, krovbröd, ölapparater, kassaapparater, gastuber, övervakningskameror, skyltar, stolar, nät och mycket mer.
Alla ville självklart ha ett minne från Råsunda, det spelade nog inte någon större roll vad man fick, man var mycket nöjd över det man fick med sig.
Om kanske 20 år så kan man ta fram dem här sakerna och visa sina barn och säga att det här kommer från Råsunda stadion.
Den stadion som många har delat, glädje liksom sorj.
Där alla var som en stor familj och varje gång man kom in genom rittargången så visste man att nu var man hemma.
Råsunda var verkligen ett andra hem inte bara för mig utan för många människor!
Där kunde man känna sig helt fri och ta en av dem såkallade ''pepparkaksölen'' och kanske äta en av Sveriges nog äckligaste korvar.
Men även om många tyckte det var brister i Råsunda så tyckte vi att det var helt perfekt!
Vi skulle vilja ha kvar våran borg i många hundra år till, men så kommer det inte bli!
Råsundastadion, du är vårt hem och vår Borg, Råsundastadion, en plats för glädje och sorg, Råsundastadion, du finns alltid kvar.
Du kommer för evigt finnas kvar i våra hjärtan!
Klackens sång kommer aldrig tystas. När man går där någon kväll kommer man höra i vinden hur ljudet av klacken än finns kvar där.
Att det här är den plats där den vackraste stadion stått, där så mycket har hänt.
